Trygg med min vakthund 



Flexi är så glad i Harry.. Hon är försiktig och håller sig lite på avstånd, vill inte vara ivägen. Men när jag lockar fram henne för att hälsa och undersöka är det en försiktig nos som går över honom och en liten puss då och då. 

Man borde känna sig ganska trygg väl, när man har en 30-kilos schäfer som vaktar en? :)

Att fota barn, vs att fota hund 



Att fota barn och djur är ju absolut det roligaste som finns. Bilderna blir ärligare tycker jag än när man fotar vuxna. Det blir en större verklighet i bilden och man kan, om man har tur, fånga den där typiska blicken, glimten i ögat eller det busiga leendet. 

Men att fota barn och djur är ju förstås också svårare på ett sätt än att fota vuxna som man lättare kan dirigera och styra. Man får ha mer tålamod helt enkelt. Som tur är har jag tålamod så det både räcker och blir över ;) 

Jag fotar Harry varje dag såklart. De första dagarna gjorde jag inte det. Det var inte lika viktigt som att bara ligga och titta, känna och lukta på honom. Jag tänkte inte ens på kameran, utan jag ville bara suga in varenda detalj av honom i minnet. Alltså, några bilder finns det – framförallt med mobilen, men inte alls i samma utsträckning som när vi väl kom hem från BB. Andra gången. 

Att fota barn och fota hundar är det roligaste fota. Men svårt! Dka bli spännande att se hur det går den dagen jag ska fota hundarna tillsammans med Harry! Då är det mycket att hålla koll på :) o hundarna är ju faktiskt lite lättare att dirigera än Harry ;) 

Herr Ludd får egentid 



Idag var det Luddes tur att få egentid med matte. Det är fortfarande inga långa turer min kropp orkar med sedan infektionen, och jag vågar inte heller ta med alla hundarna på samma tur än. Det är skönt att ta en, eller eventuellt två, åt gången än så länge. 

Vi gick en kort runda iaf och vi stannade där vi tagit bilderna och trixande lite! Det var superkul sa Luddas som hade massa energi :) 

Första promenaden någonsin utan hund.

Tror inte jag har gått en endaste promenad, någonsin (!), utan hund!? Känns ju helt meningslöst.

Men idag gjorde jag det! Vi gick vår första långpromenad tillsammans som en liten familj. Vi skulle gå ner till stan, käka lunch och shoppa lite grejer. O eftersom jag aldrig skulle binda min hund utanför en affär på stan, så fick de helt enkelt stanna hemma. Lite konstigt kändes det såklart att gå en långpromenad utan dem, men just denna dag var det tvunget att bli så.

Vi träffade Henriks föräldrar på stan och åt lunch med dem. Sen hann vi med lite shopping också innan det var dags att gå hem och få i Harry lite mat :)

Beräknad Kotte-leverans 

Idag är det den 27 mars 2015. Idag var Kotten beräknad att komma till världen. Jag hade absolut räknat med att gå över tiden, dels för att det sägs att ”nästan alla” förstagångsföderskor går över tiden – och dels för att min mamma och min syster gått över tiden med alla barn och jag tänkte att det blir nog samma för mig.

Men icke då! Den 9 mars redan gick vattnet och senare samma dag kom Kotten till världen <3

Så idag, på beräknad Kotteleverans-dag, har vi redan fått ha 18 underbara och fantastiska dagar tillsammans med vår älskade unge! <3

Min husse! 

Idag var vi ute på golfbanan, jag Henrik Harry och Flexi. Först tog vi en promenad, Flexi fick springa lös och härja av sig lite energi. Sen ställde vi oss i solväggen och tittade när Henrik tränade lite. Flexi, bollgalen som hon är, har tyckt att det är jättejobbigt att vara med på golfbanan och se n’r både golfbollar och tuvor far iväg, och hon inte får springa efter. Hon har varit stressad och pipit en hel del. Men efter mycket träning så låg hon idag lös, lugnt och rofyllt – och bara tittade när Henrik slog iväg bollarna. Inte ett gny, inte en stress, inte ett pip. Så underbart!

 

Hon fick även i uppgift att bära korgen åt Husse, den man fyller i bollar i :)

Kallt men alldeles underbart ❤️

Dagarna sen vi kom hem har varit hur mysiga som helst. Dessvärre har jag varit väldigt tagen av infektionen, otroligt matt och sliten. Blir trött så fortjag rör mig, och väldigt yr om jag går ens det minsta. Så tyvärr har vi suttit inne alla dessa dagar, men vi har inte haft något att välja på. Vi har haft en massa besök och att sitta i soffan och gosa med Harry är ju kanske det mysigaste jag någonsin gjort, även om jag längtar tills jag kan röra på mig mer. Men – hade det inte varit för livmoderinfektionen hade jag nog varit helt återställd nu efter själva förlossningen! Så mår jag otroligt bra! Men idag, äntligen, tog jag mig en liten tur med vagnen och Flexi! Hon är så himla duktig, och det är så skönt att ha med henne, för man kan ha henne lös typ överallt. O när hon är kopplad går hon snällt bredvid vagnen! <3 Ibland stannade vi till och trixade lite med kottar, hon var så lycklig över att få jobba lite. Hon löper dessutom, så hon behöver ju extra stimulans just nu.. Det var svinkallt ute idag. Det blåste som satan. Men vi pälsade på oss med vinterkläder och dubbla lager. Tog det som låg framme så jag hoppas ingen såg mig för jag var nog inte så välmatchad, haha (!), men gud så härligt det var en med liten promenad och få lite frisk luft!

Hem till livet. Hem till hundarna! 

Idag får vi äntligen åka hem igen! Infektionsvärdet har vänt och gått nedåt, och jag är definitivt piggare! Nu längtar vi hem till hundarna igen, vårt hus, vårt liv <3 Även om man blir fantastiskt omhändertagen på BB vill man ju ändå hem och börja det nya livet hemma, där det blir lite mer verkligt!

Tillbaka på BB 

Två dagar hann vi vara hemma. Vi kom hem torsdag och på fredagnatt fick jag en väldig frossa. Kände mig lite piggare efter en dusch på lördagmorgon och vi hade en vanlig dag med promenad osv. Men jag fick så bedrövligt ont i magen ibland. Det kom och gick lite, men ju längre dagen gick desto tätare ont fick jag. Smärtorna höll i sig mer och mer och gjorde ondare och ondare. Blev trött och frusen, och så fick jag en himla huvudvärk. På natten vaknade jag med hög feber och en rejäl frossa. Jag skakade så Henrik fick hålla i mig. Magen gjorde rejält ont och jag satt i duschen och försökte få upp värmen.

Efter några om och men ringde jag till slut eftervårdsmottagningen i Karlstad och det slutade med att vi fick söka akut i Karlstad. En timmes bilresa med frossa, migrän och jätteont i magen var inte kul…

Efter att vi suttit och väntat länge på akutmottagningen blev jag till slut ivägrullad på en säng till EVM, och hade turen att träffa samma barnmorska som förlöste mig. Fick hjälp av henne och sen fick jag träffa en läkare på förlossningen. Det visade sig att jag fått en livmoderinfektion. En komplikation som ibland uppstår efter förlossningen. Inte en vanlig komplikation, men det händer. I mitt fall verkade det ha berott på att en bit av moderkakan blev kvar efter förlossningen.

Vi blev inlagda på BB och jag fick antibiotika via dropp. Som tur var fick vi ett eget rum, så vi hade egen toa och dusch, plus att Henrik kunde vara med oss hela tiden och han fick till och med egen säng!

Idag är det tisdag så jag är mycket piggare, även om jag fortfarande är matt och sliten. Men febern har lugnat sig och migränen är borta, så jag mår ju som en prinsessa i jämförelse med i söndags och igår :)

Hundarna träffar Harry!

Vi kom hem igår. Hundarna har varit hos våra föräldrar, himla tur man har hjälp så nära. Harry kom ju 3 veckor tidigare än beräknat, så vi hade ju knappast hunnit med att förbereda varken det ena eller det andra. Vi hade ju gott om tid på oss, det var ju tre veckor kvar. Dessutom går ju i stort sett alla förstagångsföderskor över tiden, så vi hade räknat med 4-5 veckor kvar.

Första kvällen när iv kom hem fick hundarna vara kvar hos mina föräldrar. Det var skönt att ha en kväll hemma med bara Harry, för att få ställa in sig lite i att vara hemma med honom – helt själva. Men idag tog vi barnvagnen på premiärtur och promenerade till mina föräldrar för att dels visa upp Harry och dels få mat :)

Harry fick vara kvar i barnvagnen först. När jag kom blev det ett jäkla liv på hundarna, vi hade ju inte setts på fyra dagar! De skällde, sprang och hoppade. Jag kikade på Harry under tiden och han rörde inte en fena! Han blinkade inte ens. Han måst ha vant sig vid ljudet i magen redan. Så sanslöst häftigt! <3

Efter en stund plockade jag upp Harry och så fick varje hund komma fram och hälsa, fast en i taget. Ludde brydde sig nog allra minst. Han sniffade lite snabbt och slängde sig sen på rygg. Shappo fattade inte riktigt tror jag. Jag försökte visa honom flera gånger, men han hade liksom inget intresse alls. Flexi var endast intresserad av en pinne hon hade, men när hon väl fick upp doften av honom stack hon ner hela nosen i hans overall och drog ett djupt andetag. Sen var det klart. Hon är ju den som haft mest kontakt med magen. Eller ja, hon är den som haft kontakt med magen. Krupit intill, lagt huvudet på magen, viftat med öronen när han sparkat. O n u när hon fick hälsa på honom var det som att hon förstod; ”jaha, är det han som låg där inne… Han är ute nu.”

Allt gick bra, hundarna verkar inte tycka detta var särskilt konstigt och Harry bryr sig ju definitivt inte :)

Barn och hund är väl alldeles ljuvligt <3

Crufts



En av årets höjdpunkter: livesändningen från Crufts! Freestyle och Heelwork to Music! Inte för att jag ser live just nu, utan ser i efterhand vad som redan gått. 

Men imorgon ska jag se live, för då har vi ju våra härliga svenskor med! Jonna och Zoya!

8 minuters plats med störning



Vi tog oss med lite stånk och stön till OK och tilllbaka. När jag skulle in och handla gjorde jag en platsliggning med Flx. Kopplad förstås, iom att det är vägar runtomkring.

Ca 8 minuter var jag inne på macken och utom hennes syn, och det var flera cyklister och gångtrafikanter som gick förbi henne. 

Precis som jag lämnade henne låg hon när jag kom ut. Duktigaste lilla schäfer!  



Vår över vår stuga

Åh va skönt det är att komma ut och det är friskt och solljus ute! Vilken skillnad från vinter, is, mörker och halka. De bara asfaltsvägarna med grus på, och de bara gärdena vid sidan om vägen gör mig så glad! Längtar tills vi kan gå långpromenader igen, fast med barnvagn ❤️ <3 :) 

Underbar förmiddagssol 

Imorse strålade solen så underbart att vi direkt gjorde oss iordning för en promenad.

Jag går ju både sakta och kort, så jag går oftast genom skogen och över gärdena, för att hundarna ska kunna härja lösa så mkt som möjligt. 

Drygt 2 km är turen, men skulle gissa på att hundarna springer ungefär det dubbla. Iallafall Flexi ;) 

Det var vår i skogen, men precis utanför skogen innan Gärdet, där solen aldrig riktigt når: var det vinter och snö. 



Träning varje dag 

Jag har en app på min telefon som heter TimeShop. Den plockar fram bilder, filmer och statusuppdateringar jag skrivit just ”idag” för 1,2,3,4 osv år sedan, på instagram och Facebook.

Varje dag kommer det inlägg med både foto och film ibland också, med något jag tränat med hundarna. För 3 och 4 år sen var det nästan bara lydnad och bruks och för 1 och 2 år sedan gäller det freestyle och HtM. 

Vardagen idag ser inte alls ut så, jag kan inte alls röra mig i närheten av så mycket att det skulle funka att träna. Visst, vi klickertränar endel inomhus för att hålla igång tankekontoret endel, men jag måste säga att jag saknar den mer ”riktiga” träningen. Jag skulle vilja göra ett sökpass på en industri, ett svårt spår, ett härligt freestyle/HTM-pass med hög musik… Ja, träning mer på riktigt. At sitta inomhus och klicka tricks är kul, men när man bara gör det saknar man det andra. 

Men till sommaren blir det andra bullar!