ÄNGLAVAKT

Igår skulle Flexi ha dött. Att hon står, går, andas – lever –  idag är ett mirakel.

Igår var vi hos mamma och pappa och tränade. Jag använder två bollar när jag tränar, en för att lättare locka henne till mig när hennes ”ägande” slår igenom och bara springer runt, runt. Hon kommer om jag säger ifrån, men jag vill inte behöva ”säga till” och istället använder jag boll nummer 2 för att locka henne till mig och i förlängningen hoppas jag ha en hund som självmant kommer in och vill leka mer med mig.

HUr som helst. Boll nr 2 är en boll av mindre sort, inte pytteliten men liten. Det fanns ett snöre i den förr, men det har givetvis gått sönder. Jag brukar slänga dem när snöret är borta, men hade inte gjort det med denna ännu. Boll nr 2, eftersom den är såpass liten, använder jag endast att byta med, eller kastar långt och låter henne jaga/leta. Jag kastar den aldrig så att hon ska fånga den.

Men igår blev något fel. Jag måste ha kastat den för kort,. så att den fortfarande var i studs när hon tog den. Jag ser att hon fångade den och sen är den borta! Hon börjar kvälja sig och försöker spy. Lägger sig ned, snurrar runt, kväljer igen. Bollen sitter fast i halsen på henne! Till en början andas hon inte alls, utan är ganska panikslagen och gör allt för att få bort bollen!

Jag har fullständig panik, jag gråter och skriker och är inte till någon hjälp alls. Efter 30-45 sekunder förstår jag att jag måste ringa jourveterinär. Ringer till Arvika, för jag tror inte att vi nånsin skulle hinna till Karlstad. Är det inom fem minuter, men den veterinären visste inte ritkigt vad hon gjorde. Vi tog en halvtaskig röntgenbild på henne och då började hon andas ungefär som han i Star Wars. Det var tungt och svårt för henne!  Då sa jag ”Ska jag åka till Karlstad?” och hon svarar ”Ja, det är nog bäst det”.

35 minuter senare var vi framme i Karlstad. Det är jag, Henrik och Flx som åker. Flx låg framme på golvet hos mig och oftast andades hon lugnt och fint, men emellanåt började hon hosta och ha kräkreflexen igen.

I Karlstad tog de in oss direkt och inom fyra minuter var hon sövd och de hade tagit med henne till operationssalen.

Sen var det en tjugo-trettio minuters (?) lång väntan som kändes som… ja jag vet inte vad. Sen ser jag sköterskan komma ut och så visar hon upp bollen för oss genom fönstret! Jag ser att hon kollar ner och när jag ställer mig upp så har hon Flx med i kopplet! Hon går, hon andas, hon lever!

Med lite våld kunnat plocka ut bollen samma väg den kom in, genom munnen. Hon fick en liten blödning i halsen, men det hade lugnat sig fort.

Ända sen det här hände har jag varit livrädd, gråtandes i panik och trott att jag skulle förlora min hund, min bästa vän, min underbara Flx. Men jag fattade aldrig riktigt hur bollen satt, var satt den, hur täppte den till? Hur kunde hon andas?

Bollen täppte till hela svalget, men när den fastnade i halsen på henne så lyckades den landa med hålen där snöret satt förr åt precis rätt håll! Hon har överlevt för att hon har andats genom hålet i bollen! Hade bollen hamnat en cm åt vilket annat håll som helst hade hon dött redan innan vi framme vid Arvika djursjukhus…

Sen har hon även suttit med bollen i halsen i över en timme! I varje gupp, varje gång hon hostat/kväljt sig/när den första veterinären kände på bollen eller när vi hemma i panik stoppade ner händerna i halsen på henne för att få loss den – hela tiden skulle den ha kunnat ändra sig med ett par mm vridning, hon hade kunnat bli kvävd vilken sekund som helst under denna timme…

Man kan ju tänka sig hur många vinklar en boll kan kan landa i… Det finns en vinkel som är rätt…

Veterinärerna i Karlstad skrattade lite och tyckte vi skulle åka hem och köpa en trisslott, för det går inte att förklara vilken tur vi hade..

Älskade hund. Jag vore inget utan dig! <3
Jag älskar dig så mycket så det gör ont.

Jag tror inte att jag fattar riktigt vad som har hänt.
Men jag råder alla att slänga sina bollar om de inte är vansinnigt stora och med långa rep i!
Jag vill inte att någon annan ska behöva genomgå detta!

20 reaktion på “ÄNGLAVAKT

  1. Fy satan =(

    Himla skönt att det gick bra till slut!!!
    Klappa om jycken och njut av att hon fortfarande andas!!

  2. Var de värsta jag hört på länge :( Men såååååååååååååååååååååååååå skönt att de gick bra gumman!! fy, finner inga ord, känner känslan, den obeskrivliga fruktansvärda känslan. Fina Flexan, tur de gick bra! <3 kramar

  3. Men vilken grej! Fy fasen vad hemskt! Förstår att du fick panik! Jag skall aldrig träna med liten boll!
    Skönt att det slutade lyckligt ! Kram på er !

  4. Usch va hemskt! Nej nu blir det till att slänga alla små bollar! Tur att det slutade lyckligt för Flex:))Kram kram

  5. Fy fan så jävla otäckt! Blev alldeles tårögd av att läsa. Vad skönt att det gick bra. Som du själv skrev, ett mirakel.

    Man vet att bollar är livsfarligt, men man tror ju aldrig att ens egen hund ska sätta en boll i halsen!

  6. Men nu får det väl ändå räcka med otrevligheter!! :(
    Som sagt, änglavakt(!) och det var baskemej på tiden! Älskade Flx!! Vi ses i slutet på veckan tycker jag :) Puss gumman!

  7. Usch vad otäckt… Men vad skönt att det gick så bra. Förstår att du hade värsta paniken.

    Man är ju så enormt fäst vid sina fyrbenta. Det vet jag som valt att behålla Spexa även om alla andra tyckte jag skulle lämna tillbaka henne :(
    (orsaken kan vi prata om senare, inte super allvarligt)

    Kram och pussa Flx från mig!

  8. Huuua, lilltösen då :( Vilken mardröm! Tur att allt slutade lyckligt!
    Gissar att det även slutade bra för Ludde & kycklingen? =) ..iofs inte för kycklingen kanske, men för Ludde iaf :p

  9. Detta är verkligen helt otroligt! Vilken änglavakt!

    Sv: Jag låter aldrig mina leka med tex tennisbollar eftersom dem har en tendens att försöka bita sönder och äta upp bitarna.

    Debbies pappa dog på de sättet.

    De bollar de får använda är betydligt större än gummibollar – och helt homogena, så det är ingen risk att de skulle lyckas bita bort en större bit.

  10. Åh herregud, fick ont i hjärtat när jag läste detta… Vilken otrolig tur att det gick bra, och så skönt att hon fortfarande är med och befolkar denna värld. :O

    KRAM!

  11. fy satan vilken tur hon hade!! Huh fick tårar i ögonen! Gjorde ont i mig att läsa hur nära hon var döden, ush vad hemskt de hade varit ifall de inte gått bra. Köp en trislott säger jag med ;)

  12. Pingback: Flexi – mitt hjärta | Rocktassar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>